Gilla läget
Skrevs den 12 oktober, 2010 | 77 kommentarer
Gilla läget är ett begrepp som jag just nu i denna stund håller på att bli vän med. Att acceptera att saker och situationer är just precis som de är. Inte bättre eller sämre. Inte roligare eller tråkigare – utan bara precis just så som de visar sig för mig i den här sekunden. Läste under sommaren boken; Att leva ett liv, inte vinna ett krig av Anna Kåver. En bok som precis handlar om just det – att acceptera. Varför jag tar upp det här temat beror på att sedan lillkillen började på dagis för två veckor sedan, har jag redan vabbat vid två tillfällen. Det blir till slut inte många dagar över för jobb… eller mycket annat heller för den delen. Jag inser att jag kan slita mitt hår, bli galen över läget eller lugnt infinna mig i situationen och göra det bästa av den. Gilla läget … med andra ord.
Inne i systemet
Skrevs den 6 oktober, 2010 | 92 kommentarer
Nu är han där… i systemet. Dagis, skola, jobb. 13 månader och ofri. Nu ska han formas, anpassas och rätta sig i ledet. Det kanske låter en smula negativt, men om man hårddrar. Lillkillen har just skolats in och med sina 13 månader vankar han fram och tillbaka där bland alla de större barnen på dagisgården. Det är tufft att släppa taget, att ha tillit och sörja den avslutade symbiosen. Första dagen var ett hårt slag för honom men övriga två dagar har fungerat bra. Men någonstans var det nog tänkt att ”the whole village” skulle uppfostra barnen. Så många familjer världen över bärs upp av enbart en vuxen, how tough. Man får hoppas att många änglar vakar vid varje barns sida. Min önskan är att min kille kan bli den fria, kärleksfulla själ han säkert var tänkt att vara – trots tidig institutionalisering.
Makalösa föräldrar – Hur gör dem?
Skrevs den 4 oktober, 2010 | 89 kommentarer
Jag vet inte hur många men det är väl cirka femtio procent eller fler av alla barn som lever med skilda eller separerade föräldrar. Varannan vecka-boende för många. Nuförtiden har man inte ett hem, det var länge sedan, man har två, tre eller fler. Bra eller dåligt – ibland bra och ibland dåligt, tror jag. Vissa föräldrar har även ensam vårdnad och i vissa fall är en av föräldrarna i ett annat land, är sjuk, skadad, försvunnen, fängslad eller död. Hur klarar den ensamma föräldern av ALLT? Vårda flera barn, handla, laga mat, städa, leka med barnen, jobba, bada dem och sig själv, tvätta, betala räkningar, gå på kalas, ordna kalas, gå på föräldramöten, slänga sopor, vattna blommor, hämta och lämna på dagis, roa sig själv, diska, trösta i tid och otid samt den svåra konsten att uppfostra. Orka att uppfostra, sätta gränser, sitta vid deras sida nattetid och trösta och klappa dem vid hög feber, öronont, halsont, magont. Varifrån kommer kraften? Hur gör de när ett av barnen är väldigt sjukt och den andre måste gå till skola eller dagis? Släpas den ene med då? Eller kallas en barnvakt in under tiden den ene lämnas och hämtas? Det finns så många fantastiska kvinnor och män som förtjänar att upphöjas och få det stöd som behövs i en tuff tid i livet. Ge den ensamma föräldern med flera barn på bussen eller gatan ett leende – det kan vara du det gäller vid annat tillfälle i livet.
Sverige, Sverige likriktade land!
Skrevs den 18 september, 2010 | 94 kommentarer
Den politiska korrektheten genomsyrar alla områden i samhället och blir för tillfället extra tydligt inom politiken, journalistiken och juridiken. Exempelvis, Sverigedemokraterna får ingen plats att debattera i media. De fryses ut. Varför? För deras åsikter inte är rumsrena, de är odemokratiska och diskriminerande. Få vet vad de står för. Fattar inte ledning inom SVT vad det kan bidra till? Det vill säga att de inte får någon plats? Jo, att de känner ett ännu större utanförskap och oförståelse vilket kan leda till att de blir farliga på riktigt. Den som puttas ut och inte accepteras får en dödsstöt i självkänslans solar plexus. Få har mod att möta dessa tabubelagda frågor som de tar upp. Alla eller väldigt många är rädda att tycka fel, att avvika i ledet. Detsamma ser man inom rättsväsendet. Poliser, åklagare och domare som är subjektiva, partiska och som inte vågar se varje fall som unikt utan följer de mallar som man är van vid. Alltid ta parti för offret. Vad om journalistiken? Det mesta inom SVT:S tv-tablå handlar på ett eller annat sätt om att tävla och vinna. Vinna musiktävlingar, danstävlingar, frågesporter, politiska debatter, underhållningstävlingar, talangtävlingar med mera, med mera. Få journalister vågar utsätta sitt liv för de riktigt stora och svåra frågorna. Kioskvältarna är sällsynta nuförtiden. Var är journalistiken på väg? Fatta mod, stig ur ledet och tyck annorlunda. Tyck som du tycker, inte som du bör tycka. Dare not to be a peoplepleaser!
Livets korthet – ge mig ett vist hjärta
Skrevs den 27 maj, 2010 | 84 kommentarer
Livet är så kort, så vackert och samtidigt så smärtsamt. Vi har förmodligen bara ett liv, och den korta tid vi är här önskar jag se livet i sitt fulla färgspektrum. De flesta barn lever ett liv i färg. Många vuxna, dock i svart-vitt. Kan en vuxen bevara barnets förmåga att se det stora i det lilla? Det är så lätt att fastna i vardagen, i diskbänksrealismens torftiga och meningslösa tillvaro. Ska man behöva gå igenom kriser, smärta och död för att uppskatta livet? När, när tappar vi barnets känsla för livets storhet, skönhet och mystik, NÄR? Inte bara julafton är holy night, night divine … But every single day and night. Welcome holy monday divine! Welcome!
Det händer inte mig…
Skrevs den 23 maj, 2010 | 81 kommentarer
Livet är skört och balanseras varje dag på en tunn tråd mellan liv och död. Som svensk lever vi alla i någon slags inbakad bullerbyverklighet där smärta, kaos och död är ljusår ifrån oss. Men när, när… NÄR det ofattbara händer då är vi bullerbyfolk ganska oförberedda. Vi som knappt sett vår egen mörka skugga. Hur ska vi då klara av solförmörkelsen i vårt eget inre? Fly eller fäkta… När ormen förgiftat vårt paradis, är det kört då? Hur ska man förbereda sig för kriser, kan man det? Kan man leka rolllekar som barnen? Kan man läsa sig till all smärta man kan vara med om i detta livet? Eller måste man bara leva livet när livet pågår och möta det som mötas ska? Med eller utan förberedelse. I kris är inte ensam stark – då är ensam riktigt ensam. Då blir man hudlös och skör. Vi svenskar vill så gärna ha kontroll, inte visa smärta eller stora känslor utåt, det är fult, ociviliserat och för privat. Vilket fattigt liv. Det blir tydligt vilka som är de riktiga vännerna och vilka som inte är det. Ofta blir man nog överraskad över vilka vänner som faktiskt är RIKTIGA vänner. Resten är bara kontakter. Kris på kinesiska betyder utveckling. Kaos eller kris säger man är granne med Gud. Med andra ord har jag världens bästa granne och har även stor potential till stor förändring och utveckling framöver.
Den som är perfekt kan kasta första stenen.
Skrevs den 24 mars, 2010 | 66 kommentarer
Nobodys perfect. Det finns inget mer befriande än att som småbarnsmamma komma hem till en väns röriga, kaotiska hem. Pust, ytterligare en som inte är perfekt tänker jag då ofta. Någon som inte orkar, hinner eller rent ut sagt sk..er i att polera på den uppenbara ytan. Många är vi som går runt och tänker att; ”dem där verkar ha det så bra”, vilket snyggt hem de har, väluppfostrade barn, de äter säkert GI-mat hela tiden och har bara ekologiskt bomull i kläderna. Säkert har de massor av djupa relationer både till par, singlar, hetro-och homosexuella samt människor av annan tro och etnicitet. De vuxna har säkert även välbetalda jobb i meningsfulla, kreativa branscher. De lever i perfekt balans mellan jobb, familjeliv, vänner, äktenskap, egen-tid och fritid. Men ärligt talat, vem har det så på en skala? Småbarnsåren är härliga, röriga, tröttsamma, oförglömliga, men också kaotiska. Det gäller att kunna hitta frid i kaoset. Gilla läget ibland. Kanske att man aldrig under ett liv lever så intensivt men också så 100 procent här och nu. När man är runt barn existerar bara nu. Varför lever vi med en sådan ängslig yta och tävlar ständigt om att vinna; Den som har har coolast livstil, bäst livspussel och vigaste yogakroppen vinner. Det är som man inte duger att bara vara den man är. Man måste ständigt bygga på sitt varumärke. Hänga med, vara rätt, titta i kataloger, prenumerera på de senaste livsstils magasinen. Hets, stress, på, på på. Jag blir så anti bara jag tänker på allt det här. Mest groovie skulle vara att bara äga det som får plats i en ryggsäck, inte äga mkt alls, resa, resa och åter resa. Vara med dem du älskar och sträva efter större kärlek, tro och hopp, för dig och för andra. Jag är inte mina saker, min livsstil eller status. Jag är den jag är. Räcker inte det? I am sorry my friend. Nobodys perfect.
Vem kan man lita på?
Skrevs den 17 mars, 2010 | Kommentarer inaktiverade för Vem kan man lita på?
Då var det dags igen. Känns som jag är i kontakt med sjukvårdsupplysningen var och varannan vecka. En gång kände jag faktiskt igen rösten på sjuksköterskan jag pratade med. Det visade sig vara dotterns förra barnsjuksköterksa på Bvc. Hon visste precis vem jag pratade om. Med två småbarn blir det många läkarbesök, vakna nätter och apoteksrundor. Senaste månaderna har jag varit på södersjukhuset och Rosenlund ett antal gånger. Det börjar nästan kännas pinsamt att komma insläntrande där allt som oftare. Som tur var är barnsjukvården på vårdcentraler gratis, dock inte på akuten. Mina tankar för tillfället kretsar kring vem man kan lita på. Förra året så dog ju ett barn som fått råd att inte åka in från någon på sjukvårds upplysningen. Mamman verkar inte ha lyssnat till sitt eget sunda förnuft. Frågar man tio olika källor, doktorer, sjuksköterskor, vänner, barnsjuksköterskor så säger alla olika. Googlar man även efter info så får man ytterligare nya uppgifter. Så var fallet senast gällande dotterns öroninflammation. Hädanefter ska jag och min man följa vår gemensamma övertygelse. Den djupa magkänslan. Våga använda oss av huskurer, traditionella gamla råd, beprövade av generationer. Jag säger bara, våga ha tillit till din egen intiution.
Ta skalpen av bebben
Skrevs den 10 januari, 2010 | Kommentarer inaktiverade för Ta skalpen av bebben
Hur ska man välja?
Skrevs den 11 december, 2009 | Kommentarer inaktiverade för Hur ska man välja?
-
- Svåra val?
Om mig
Som frilans har jag skrivit om kultur, samhälls- och religionsfrågor med mera. Personporträtt är en favorit. Jag har jobbat med tidskrifter, tidningar, webb och radio. Hör gärna av dig < här > om du vill ha mer information eller boka uppdrag. /Birgitta